16. - 25. september: SUMMER MOVED ON

in
plakat_web.jpg

Elin Øyen Vister
Lars Skjelbreia
Rina Lindgren
Sverre Malling
Thomas Falstad
Tommy Høvik

Kuratert av Rina Lindgren

/////

Det var en kvinna en gång som sände mig ett paket smör på posten från andra sidan jorden. När det kom fram efter två veckor var det härsket. Det smakade som ädelost och jag använde det till allt möjligt. På brödskivan, i stekpannan, i chokladbollarna. Det var mycket gott. Man ska inte underskatta nedbrytningsprocesserna.

Konsthistorien är full av vanitasmalerier och Memento Mori. Det handlar väl om att ingjuta ödmjukhet hos människan inför livet. Eller kanske att man helt enkelt måste passa på att ha kul så länge man kan. Bellman sjunger Guldguler hy, matt blomstrande små kinder / nedkramat bröst och platta skulderblad. Han beskriver sin vän, den döende fader Movitz och ber honom hålla ut in i det sista. Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. De nordiska gudarna åt av Iduns äpplen för att inte åldras, men hur ska vi andra göra? Vi sätter igång att försöka uppfinna ungdomselixir som vi sedan säljer till varandra för dyra pengar under långa övertygande föreläsningar om att de faktiskt hjälper. Å andra sidan har vi lärt oss tycka om ord som kompost och recirkulering. Förruttnelse är ok så länge vi själva får bestämma när och hur.

Det finns så många sätt att lösas upp och försvinna. Om man är en sten tar det lite längre tid, men förr eller senare, om det så tar miljoner år, är man bara støv som drar runt i vinden och lägger sig som ett tunt lager smuts på en nylackerad bil. Om man någonsin haft ett medvetande så försvann det på vägen för länge sedan.
Atomerna fortsätter att vara atomer i det en människa upplever som en evighet. De byter bara ägare genom tiden. I ett ögonblick är den en del av en brontosaurus, i nästa stund en del av en blå plastpåse. Det är bara ett antal upplösningar och sammansmältningar som ligger emellan. Jag tror i varje fall att det är så det fungerar. Jag kanske tar helt fel nu, men vad gör det om hundra år?
Kanske ser man bara förgängligheten i det man håller av, det man inte vill släppa greppet om. Allt det andra ska bara kastas, ibland långt innan det tappat sin färg, smak och skärpa. Även om vi i konsten pratar om stenar, hus eller träd så hamnar vi likafullt hos oss själva tillslut. Det här är ett evigt samtalsämne som vi inte kommer undan.

Allt handlar väl alltid om Tid? Tid och Kärlek. Inför båda står man hjälplös.

Markus Lantto

/////

www.rinalindgren.net
www.tommyhovik.com
http://childofklang.wordpress.com/
www.lassi.com
www.thomasfalstad.net
www.sverremalling.com

Åpning fredag kl 19:00
Åpent tirsdag til søndag 12:00-17:00

Utstillingen er støttet av Norsk Kulturråd